Ibland funderar man över den borgerliga majoritetens prioriteringar. En möjlighet att börja bryta segregationen i ett av Linköpings större områden Skäggetorp avfärdades på gårdagens kommunfullmäktigemöte. Tillfället bestod i ett erbjudande att köpa mark i anslutning till Skäggetorp. En tänkt villabebyggelse där skulle se bidra till en bättre blandning av olika socioekonomiska grupper i området. Det socialdemokratiska förslaget röstas genast ned av majoriteten, med argumentet att den tilltänkta marken klassas som jordbruksmark av högsta kvalitet. Må så vara, men idag är Skäggetorp ett område som sticker ut i statistiken i negativ bemärkelse, med hög andelarbetslösa och höga sjukskrivningstal. Något måste göras och naturligtvis är bostadsblandning bara en liten del i arbetet. Det som oroar är dock att den prima jordbruksmarken mest verkar vara ett svepskäl, eftersom debatten från borgerligt håll mest kom att handla om att det inte finns någon poäng med blandade bostadsområden. Jag tror nämligen att samhället tjänar på att barn får gå i skolor där klasskamraterna har olika bakgrund. Jag tror att sammanhållningen i samhället ökar av att föräldrar som står och klämmer på tomaterna i mataffären tillhör olika inkomstgrupper. Det är skärpning för Alliansen; jordbruk är viktigt, men minskade klyftor viktigare.
