Väljarna är inte dumma i huvudet

När valresultatet nu är summerat kan vi konstatera att Socialdemokraterna gjorde precis lika dåligt Europaparlamentsval som förra gången. Mona Sahlin och många med henne kallar valresultatet en framgång för Socialdemokraterna. Jag håller inte med och jag tror inte många gillar eller köper den utkommunicerade linjen att vi är nöjda. Att Sverigedemokraterna inte kom in i Europaparlamentet känns som en tröst, men är knappast Socialdemokraternas förtjänst. Att Moderaterna inte blev det största partiet känns som en lättnad, men att moderata väljare vänt sig till Folkpartiet är knappast socialdemokratiska kampanjstateger som ligger bakom. De partier som rönte stora framgångar pratade om EU, något mitt eget parti måste komma över olusten inför om vi ska ha en chans att vara med och påverka europasamarbetet på allvar.

Så här väljer Aftonbladets ledare tre dagar efter valet att uttrycka det: "Skyll inte på media! Skyll inte på Moderaterna! Skyll inte på väljarna! Ingen lyssnar när ni pratar på det sättet. Ingen tror er när ni står och talar om att det som gick dåligt gick bra. Väljarna är inte dumma i huvudet. Vi vet att Mona Sahlin har rynkor och att den ekonomiska krisen är så allvarlig att ingen rimligtvis kan uttala sig tvärsäkert. Vi fattar att ni är rädda, att ni inte riktigt vet hur ni ska fixa de där jobben. Att ingen riktigt gör det. Men vi hade önskat att ni gav oss hopp, inte var så förhäxade av er borgerliga tvilling.". Det är bara att hålla med.

Jobb, jobb, eller inget jobb

Det mesta i mitt liv har den senaste tiden handlat om jobb. Jag har ett nytt jobb som politisk sekreterare i landstinget i Östergötland och funderar mycket på vad jag egentligen förväntas jobba med. På jobbet diskuterar vi mycket jobb. Hur många som jobbar inom landstinget och hur många visstidare som fått gå hem på grund av underskotten. Men mest funderar jag nog på hur det ser ut för de som har haft mindre tur med jobben, till exempel alla de 15 802 som varslades under februari i år.

På Kommunfullmäktige för något år sedan frågade vi socialdemokrater hur Socialnämndens ordförande Niklas Borg (M) såg på risken för ökade socialbidragskostnader i kommunen när den moderatledda regeringen sett till att utförsäkra tusentals personer som tidigare varit skyddade av a-kassan vid arbetslöshet. Svaret vi fick var att sociabidragskostnaderna inte skulle öka, den moderata "jobbpolitiken" skulle se till att Linköpingsborna kunde gå från bidrag till arbete istället. Resultatet av den moderata "jobbpolitiken" gör mig inte sugen på mer.

Våra farhågor var nämligen berättigade, kostnaderna för försörjningsstödet i Linköping ökade med nio miljoner andra halvåret 2008. 2008 var 124 fler hushåll än 2007 beroende av försörjningsstöd. Det är 124 hushåll som det inte är svårt att tänka sig skulle tjänat på en annan politik. En politik med bibehållen a-kassa, en ordentlig vuxenutbildningen och en Arbetsförmedling och en Försäkringskassa som tar sitt uppdrag på allvar.

Jordbruket före integrationen

Ibland funderar man över den borgerliga majoritetens prioriteringar. En möjlighet att börja bryta segregationen i ett av Linköpings större områden Skäggetorp avfärdades på gårdagens kommunfullmäktigemöte. Tillfället bestod i ett erbjudande att köpa mark i anslutning till Skäggetorp. En tänkt villabebyggelse där skulle se bidra till en bättre blandning av olika socioekonomiska grupper i området. Det socialdemokratiska förslaget röstas genast ned av majoriteten, med argumentet att den tilltänkta marken klassas som jordbruksmark av högsta kvalitet. Må så vara, men idag är Skäggetorp ett område som sticker ut i statistiken i negativ bemärkelse, med hög andelarbetslösa och höga sjukskrivningstal. Något måste göras och naturligtvis är bostadsblandning bara en liten del i arbetet.

Det som oroar är dock att den prima jordbruksmarken mest verkar vara ett svepskäl, eftersom debatten från borgerligt håll mest kom att handla om att det inte finns någon poäng med blandade bostadsområden. Jag tror nämligen att samhället tjänar på att barn får gå i skolor där klasskamraterna har olika bakgrund. Jag tror att sammanhållningen i samhället ökar av att föräldrar som står och klämmer på tomaterna i mataffären tillhör olika inkomstgrupper. Det är skärpning för Alliansen; jordbruk är viktigt, men minskade klyftor viktigare.

Ostlänkens vara eller icke vara

Julledigheten avslutades abrupt i torsdags när infrastrukturministern gästade Linköping. Vi genomförde en mycket lyckad aktion för att få Åsa Torstensson att ge ett klart besked angående byggnationen av snabbspår mellan Linköping-Stockholm. Något besked fick vi inte, men vår iscensättning av tågbanan och våra krav rönte stor uppmärksamhet. Bland annat Tv4:s lokalnyheter och Linköpings Tidningar rapporterade. Resterande tidningars artiklar finns inte tillgängliga på nätet. När ska de stora lokaltidningarna förstå vikten av att publicera allt material på nätet? Byggnationen av Ostlänken är viktig utav flera skäl. I den djupa lågkonjunktur vi befinner oss i behöver vi satsningar som ger fler jobb till regionen men som samtidigt tar hänsyn till och främjar strävan mot ett miljömässigt hållbart samhälle.

Oinspirerande samarbetslansering

Den stora debatten den här veckan är naturligvis den om det rödgröna samarbetet. På sikt är det ingen bra utveckling att göra upp regeringsalternativ innan valet. Det är vitaliserande för demokratin att det finns flera olika partier att välja på, inte bara två åsiktsblock. Det är däremot ingen märklig reaktion efter Alliansens framgångar och hotet om ännu en tyngande välförlust att lansera ett rödgrönt samarbete. Men, Socialdemokraterna med samarbetspartier behöver marginalväljarna. Vi vet hur viktigt det är att framstå och handla regeringsdugligt för att nå grupper som traditionellt inte röstar på oss. Där brister i dagsläget förtroendet för (mp) och (v).

Dessutom är frågan hur Vänsterpartiets sympatisörer reagerar på samarbetet, deras opinionsiffror är mycket låga. Att sätta sig i ett regeringsamarbete skulle tvinga partiet att kompromissa om viktiga frågor, med risk för att tappa ännu fler sympatisörer. Till slut; i oktober skrev jag på bloggen; "Det största hotet mot (v) är nog inte ett uteblivet samarbete med (s), utan en bristande verklighetssyn där de politiska förslagen inte har grund i verkliga förhållanden." Det är nu (s):s ansvar att se till att detta inte också blir vårt problem. Nu är det dags att presentera den politik vi vill driva, inte bara med vem vi vill driva den.

Stora saker på gång

Det är stora saker på gång i SSU Östergötland, ett nytt internationellt projekt till exempel. Inför uppstarten kommer Calle Sundstedt, SSU:are som jobbat med fackliga frågor i Sydafrika prata och visa bilder för SSU Linköping. Tid och plats? Kl 17.00 på onsdag, Platensgatan 18. SSU Norrköping sätter snart igång sin bostadspolitiska kampanj, där ungdomar ska få visa hur deras drömboende ser ut. Samtidigt har de chans att vinna presentkort på IKEA. Sist men inte minst, nästa vecka ordnar vi en spelning på Skylten där fem lokala band spelar. Det blir en helkväll med schysst musik. Inträdet är gratis, alla som vill ha ett alternativ till fylleslagen kring Lucia är välkomna. Jag tror att det kommer bli en härlig kväll. Kl 19, vi ses där!

Idag är också en härlig kväll. Jag är fortfarande kvar på distriktets expedition fast kockan närmar sig nio och det enda som låter här är surret från den övergivna kopiatorn. Allt som händer en vardag här är inte politik, ibland utvidgar vi vårt verksamhetsområde. Idag har jag försökt lära mig hur faxen fungerar, bestämt vilken mat vi ska servera på jubileumsmiddagen, valt festlokal och funderat på underhållning. Kanske väntar mig en framtid i festfixarbranschen?

Könsneutrala äktenskap nu!